Jag kan verkligen inte sova utan att få skriva av mig!

Du har förvandlats till en helt annan person bara på några få månader. Jag saknar verkligen gamla du. Båda du och jag har förändrats.Kollar på gamla bilder på oss, jag får en känsla hur många fina och dåliga minnen vi har. Vi alla har våra dåliga och bra dagar. Men det har varit för många dåliga dagar. Vi umgås bara mindre och mindre, vi pratar med varnadra mindre och mindre. Jag vill verkligen inte att de ska vara såhär. Det har blivit såhär för en viss person. Förstört allt. Verkligen allt. Allt vi hade. Jag går med ett halvt hjärta, för de halva hjärtat var du.

Vi sa alltid " du och jag för evigt " och jag trodde på det. Men alla vet att de är aldrig kommer att vara för evigt.
Jag älskar dig med hela mitt hjärta, men jag tror att du inte förstår det. Det kanske är bäst att det slutar såhär för oss. Kanske är det bästa. Även om jag inte vill det. Du har så många bra vänner så jag behövs nog inte längre, jag försvinner inte ifrån dig men vi ska nog inte vara de bästa vännerna så som vi var förut. För det kommer inte vara så som förut. Aldrig. Det finns något inom mig som aldrig kommer att försvinna det är du.

Du verkar vara mycket lyckligare utan mig, jag ser ofta att du skrattar och ler, så jag behövs inte. Det var bara med dig som jag kunde må bra. Det är nog försent att fixa det. Jag tänker på den dagen någonting hände mellan oss. Varför? Det kan nog varken du eller jag svara på tror jag. Du har förändrats så mycket och jag vet knappt vem du är längre. Vart tog den personen som fanns där hela tiden. Du vet nog vem du är, så jag behöver inte säga namnet. Jag sitter här och tårarna bara rinner, jag trodde aldrig att detta skulle hända.

Ett misstag kan förändra allt, vilket det nu har gjort. Jag vill fortfarande vara vän med dig, men när jag ser dig river du upp alla gamla sår. Jag vet inte vem jag är längre utan dig. Man ger och ger men får knappt något tillbaka. Jag är ingenting utan dig. Jag står ensam kvar, utan några svar. Du försvann, nu är det bara jag kvar. Vi dela samma blod men nu så hörs vi inte längre av. Vi delade på allt nu har du lämnat mig, jag saknar dig



Jag borde nog inse att vi har växt ifrån varandra.