Jag kan verkligen inte sova utan att få skriva av mig!

Du har förvandlats till en helt annan person bara på några få månader. Jag saknar verkligen gamla du. Båda du och jag har förändrats.Kollar på gamla bilder på oss, jag får en känsla hur många fina och dåliga minnen vi har. Vi alla har våra dåliga och bra dagar. Men det har varit för många dåliga dagar. Vi umgås bara mindre och mindre, vi pratar med varnadra mindre och mindre. Jag vill verkligen inte att de ska vara såhär. Det har blivit såhär för en viss person. Förstört allt. Verkligen allt. Allt vi hade. Jag går med ett halvt hjärta, för de halva hjärtat var du.

Vi sa alltid " du och jag för evigt " och jag trodde på det. Men alla vet att de är aldrig kommer att vara för evigt.
Jag älskar dig med hela mitt hjärta, men jag tror att du inte förstår det. Det kanske är bäst att det slutar såhär för oss. Kanske är det bästa. Även om jag inte vill det. Du har så många bra vänner så jag behövs nog inte längre, jag försvinner inte ifrån dig men vi ska nog inte vara de bästa vännerna så som vi var förut. För det kommer inte vara så som förut. Aldrig. Det finns något inom mig som aldrig kommer att försvinna det är du.

Du verkar vara mycket lyckligare utan mig, jag ser ofta att du skrattar och ler, så jag behövs inte. Det var bara med dig som jag kunde må bra. Det är nog försent att fixa det. Jag tänker på den dagen någonting hände mellan oss. Varför? Det kan nog varken du eller jag svara på tror jag. Du har förändrats så mycket och jag vet knappt vem du är längre. Vart tog den personen som fanns där hela tiden. Du vet nog vem du är, så jag behöver inte säga namnet. Jag sitter här och tårarna bara rinner, jag trodde aldrig att detta skulle hända.

Ett misstag kan förändra allt, vilket det nu har gjort. Jag vill fortfarande vara vän med dig, men när jag ser dig river du upp alla gamla sår. Jag vet inte vem jag är längre utan dig. Man ger och ger men får knappt något tillbaka. Jag är ingenting utan dig. Jag står ensam kvar, utan några svar. Du försvann, nu är det bara jag kvar. Vi dela samma blod men nu så hörs vi inte längre av. Vi delade på allt nu har du lämnat mig, jag saknar dig



Jag borde nog inse att vi har växt ifrån varandra.

Jag har tänkt och tänkt hur jag ska välja. Det är riktigt svårt. Det ligger en gymasieskola här där jag bor, men de har inte de linjerna som jag går på. Jag fattar inte att jag ska välja linje efter de är arbete jag vill jobba med. Jag vill gärna bli reseledare, jag kommer att vara de i några år och sen så ska jag antingen plugga vidare till något annat eller jobba. Detta är jätte svårt enligt mig. Såhär kommer jag nog att välja:

1. Handel och admistration - inriktning turism och resor

2. Burgårdens utbildningscentrum - Turismgymnasiet

3.  Burgårdens utbildningscentrum - Hotell

4. Ester mosesson gymnasium -  inriktning hotell

5.  ???

Den femte vet jag inte än. Jag blir mer och mer osäker på vad jag ska välja. Går du på någon av skolorna eller på programmen. Jag skulle bli jätte tacksam om ni berättade om skolan eller progammet! <3

Jag har läst och sett vissa klipp om väldtäckten på Linnéa. Och alla var på killens sida att han inte har gjort någonting och att Linnea har ljugit vad som hade hänt. Alla hennes vänner lämnar henne och är på killens sida. Och de finns inga vittnet utan allt är ord mot ord.

Och att Linnea skulle ha hittat på att hon ville hämnas på killen för att hon ville vara tillsammans med honom, men de vill inte han. De spreds rykten om henne på bilddagboken, facebook och bloggar där folk skriver hon borde vli våldtagen på riktigt och att hon ska brännas på bål. Jag fattar inte att man kan skriva " Jag ska bränna henne på en bål "

Killen erkänner att han har våldtagit henne, men efter 2 veckor så drar han tillbaka sitt erkännande. Han döms för våldtäckt mot barn eftersom Linnéa var bara 14 år gammal. Trots domen han fick så tror fortfarnade ingen på Linnéa.

När skolavslutningen är så åker Linnéa bort eftersom de hade blivit jätte jobbigt för henne. På skolavslutningen i kyrkan så tillåts han att vara där och dela ut blommor och krama sina skolkamrater och hyllas med applåder och jubel. Som om han inte hade gjort någonting.

På kvällen så firar killen med sina kompisar och våldtar en annan tjej. Trots de så tror ingen tror på henne eller Linnéa.

Linnéa har nu flyttat ifrån staden för att hon inte orkade bo kvar där längre.

Jag fattar inte hur en hel stad kan försvara en kille. Att han är oskyldig även om de fanns DNA. Så säger någon " Men de kan kommer ifrån någon annan " Jag blir så j*vla arg när jag läser sånt. Och prästen säger " Jag tycker de är synd om killen och tjejen då " Synd om killen ? Vänta lite nu, det är han som har gjort fel, och Linnéa har fått ett helvete och ingen har trott på henne.

Så hittade jag denna, och man ser killens ansikte och allt.

Något som jag stör mig på är att alla förknippar djurgården med våld. Att djurgården bara handlar om våld. De är inte så. Alla lag i sverige har huliganer, inte bara stockholmslagen. De flesta säger till mig ” de är bara djurgården och AIK som är huliganer, vi i göteborg är inte huliganer” Jag säger bara en sak, fuck off! De är inte sant. IFK har huliganer. De slogs ju med AIK när de avgörande matchen. Jag var inte där, men jag fick veta av en kompis. Alla slåss inte bara stockholmare utan alla lag. Göteborgare verkar skämas att de har huliganer ( ialla fall de som jag har pratat med ) eftersom de försvarar de och säger " De är finns inga huliganer i Göteborg " Jag skäms inte för att Djurgårdenare är huliganer.




Folk tror att de ser ut såhär varje match , så är de inte !

De finns glädje på matcher, inte bara bråk, rök och allt sånt. Jag tycker att de inte ska vara så, men tyvärr så är de så, i nästan hela världen. Jag får ju inte gå på matcher pga att mina föräldrar säger att de blir bråk och en massa sånt, men jag försöker övertala pappa att han ska gå med mig, men tyvärr så hatar han fotboll och om man ska gå på fotboll så måste de vara fint väder. Och att folk kan slå ner mig. De flesta säger " Djurgårdare är tykna och uppkäftiga " De är inte sant, de kom fram en jätte trevlig tjej och började prata med mig, och en massa killar som är schyssta.











Jag hade blivit överlycklig om jag var där just då !



De är match i April och jag ska på matchen. Jag är inte en sån tjej som slåss, men om jag går i "älskade" staden Göteborg, hur mycket jag än ville slå ner göteborgare så hade jag inte gjort de. Jag är ju en fin flicka och gör inget dumt, haha. Jag bara längtar först till 13 Mars, då är de Djurgården - Frölunda jag och Moa sitter brevid Djurgårdsklacken kommer att bli gymt. Och sen i April så är de Djurgården - IFK. Jag bara längtar. Mitt nyårslöfte var att gå på mer matcher. Jag hoppas att jag håller de löftet.

Bilder på när Djurgården var i Göteborg, och mötte IFK 090411

De finns mer bilder på Järnkaminerna hemsida.

( Bilderna är ifrån jarnkaminerna.se )

Jag stör mig på en massa saker. Ett utav de är de att jag snackar på göteborgska. Och ALLA klagar på att jag snackar göteborgska. Jag kommer ifrån göteborg ,  ska jag snacka på skånska istället eller ? Jag förstår mig inte på folk. Alla är olika. Alla ska inte se och vara likadana. Jag säger oftast "morsan & farsan" då säger mina vänner " De heter mamma och pappa " Men herregud. Jag snackar ju göteobrgska och är från göteborg. Jag brukar sällan pengar och kroner. Jag brukar säga istället " Cash och spänn tex: 200 spänn " Såklart att de börjar klaga på de också. "De heter penar och kronor " Jag får höra detta varje dag i skolan.

De är en annan sak till , alla säger att jag bara hejar på Djurgården för att få uppmärksamhet. What ? Nej , verkligen ! Och jag menar de verkligen. Jag hejar på Djurgården för att jag gör de. Inte för att få uppmärksamhet. Jag är inte en sån person som vill stå i centrum hela tiden. Jag vill verkligen att ni ska veta de så ni inte får en annan uppfattning av mig.

Puss på er !